Sammanfattning
Hur bygger vi modeller som håller över tid – även när verksamheten förändras? I detta avsnitt pratar vi om hur Prime Arch kombinerar stabila byggstenar med flexibla samband, så att arkitekturen inte bara överlever förändring, utan stödjer den. Lär dig hur du undviker omritningar och håller strukturen levande.
Transkript
Patrik:
Välkommen tillbaka till Prime Arch-podden. Jag heter Patrik Hallén, och idag ska vi prata om något som ofta blir den stora vattendelaren när det gäller verksamhetsarkitektur – nämligen flexibilitet och anpassningsbarhet. För det är lätt att tro att när vi väl byggt färdigt våra modeller, då är vi klara. Men verkligheten förändras hela tiden. Nya lagar kommer, nya tekniska möjligheter dyker upp, och verksamhetens mål kan ändras på bara några månader. Om modellerna inte kan hänga med, då blir de snabbt hyllvärmare. Och det är precis det vi ska prata om idag.
Elin:
Men Patrik… varför bygger man inte bara modeller som håller för alltid? Är det inte slöseri att hela tiden behöva ändra?
Patrik:
Jag önskar verkligen att det gick att bygga modeller som håller för alltid. Men verkligheten funkar inte så. Och det är faktiskt en av de största skillnaderna mellan Prime Arch och många traditionella sätt att jobba med arkitektur. I Prime Arch bygger vi inte modeller för att de ska vara snygga i en pärm. Vi bygger dem för att de ska leva med verksamheten. Det betyder att vi måste bygga våra modeller så att de är enkla att förändra när verksamheten förändras. Annars blir arkitektur bara ett hinder istället för ett stöd. Låt mig ta ett exempel. För Anna, som är verksamhetsutvecklare i offentlig sektor, kan en ny lagstiftning plötsligt förändra vilka processer hon måste beskriva, eller vilka informationsobjekt som behöver följas upp. Då är det viktigt att hon inte behöver bygga nya modeller från grunden. Hon ska kunna gå in i Prime Arch, göra några ändringar, och se direkt hur allt hänger ihop. För Johan, som är konsult, handlar flexibilitet om att kunna anpassa modellerna till olika kunder. Han vill inte behöva bygga helt nya strukturer varje gång han går in i ett nytt uppdrag. Erik, som arbetar som verksamhetsarkitekt, bygger sina modeller med medvetenheten att allt kan ändras. Han vet att det kommer nya integrationer, nya system eller nya krav – och han vill kunna hantera förändringarna utan att behöva rita om hela informationsmodellen. Och Lena, som leder ett EA-team, behöver kunna förklara för ledningen att arkitekturen inte är en engångsprodukt, utan en struktur som är gjord för att hålla över tid – även när verksamheten förändras.
Elin:
Men Patrik… hur bygger man modeller som både är stabila och samtidigt flexibla? Det låter nästan som en motsägelse.
Patrik:
Grym fråga – och helt central. Och du har helt rätt: det låter som en motsägelse. Men det är det inte. För i Prime Arch bygger vi modellerna enligt en enkel princip: stabila byggstenar, flexibla samband. Själva objekten – som processer, informationsobjekt, system – ska vara väl definierade och hållbara. De förändras inte hela tiden, utan är byggstenar som vi kan lita på. Men sambanden mellan dem – hur de hänger ihop, vilka flöden som finns, vilka regler som styr – de ska vi kunna ändra snabbt. För det är oftast där förändringarna händer. Det kan vara en ny regel som påverkar hur en process ska köras. Eller en ny integration som gör att två system plötsligt behöver prata med varandra. För Anna betyder det att hon kan ändra flöden eller roller i sina processer utan att behöva uppfinna alla processobjekt på nytt. För Johan handlar det om att han kan återanvända samma grundobjekt hos olika kunder, men koppla ihop dem på olika sätt beroende på kundens behov. Erik bygger informationsmodeller som tål förändringar eftersom han håller objekten stabila, men sambanden flexibla. Och Lena kan säga till sin ledning: “Vi behöver inte bygga om allt från början – vi behöver bara ändra kopplingarna.”
Elin:
Men Patrik… är det inte mycket jobb att bygga modeller som klarar förändring? Är det värt insatsen?
Patrik:
Det är en helt rimlig fråga. Och ja – det är mer jobb i början. För det kräver att vi tänker igenom vilka objekt som ska vara stabila och var vi kan tillåta flexibilitet. Men det är en investering. För om du bygger dina modeller på rätt sätt från början, så behöver du inte rita om hela verksamhetskartan varje gång något förändras. Du kan bara justera sambanden och låta byggstenarna stå kvar. Och det är där Prime Arch visar sitt värde. För Anna betyder det att hon kan hantera en ny lagändring på några dagar istället för månader. För Johan betyder det att han kan leverera snabbare till sina kunder. Erik kan hålla sina modeller relevanta över tid utan att drunkna i omritningar. Och Lena slipper stå inför ledningen och förklara varför arkitekturen är föråldrad redan efter ett år. Flexibilitet sparar både tid och pengar – även om det kräver lite mer tanke i början. I nästa avsnitt ska vi prata om avgränsning av verksamhetsarkitekturen i Prime Arch – alltså hur vi bestämmer var arkitekturens ansvar börjar och slutar, och vilka frågor vi faktiskt ska ta oss an. Tack för att du har lyssnat idag. Jag hoppas att du nu ser varför flexibilitet och anpassningsbarhet inte är något “nice-to-have” – utan en nödvändighet för att verksamhetsarkitektur ska vara relevant över tid. Välkommen tillbaka till Prime Arch-podden.
Länkar
🎧 Lyssna på Spotify
📱 Öppna i Prime Arch-appen