Sammanfattning

Vi fortsätter följa Erik i rollen som verksamhetsarkitekt. I denna andra del fördjupar vi oss i hur han hanterar förändring, bygger informationsmodeller och skapar ett strukturkapital som andra kan återanvända. Ett avsnitt om repository-tänk, förändringsförmåga – och arkitektur som faktiskt håller över tid.

Transkript

Välkommen tillbaka till Prime Arch-podden. Jag heter Patrik Hallén, och idag fortsätter vi där vi slutade senast – med Erik, vår verksamhetsarkitekt. I förra avsnittet följde vi honom genom grunderna i hur han jobbar objektorienterat, strukturerat och med fokus på återanvändning. Idag ska vi fördjupa oss i hur Erik faktiskt hanterar förändring, bygger informationsmodeller och ser till att hans arbete får leva vidare – även när projekten är slut.

 

För Erik är informationsobjekten kanske det viktigaste – men också det mest missförstådda. Det är här han märker hur svårt det är för många att särskilja informationsobjekt från exempelvis begrepp eller datafält. Men för Erik är ett informationsobjekt just det – ett objekt. Något som bär betydelse i verksamheten, som går att beskriva och förstå ur flera perspektiv. “Kund”, “Ärende”, “Byggnad” – de finns inte bara i system, de finns i människors huvuden, i processflöden, i beslut. Och när Erik modellerar informationsobjekt, gör han det inte bara med attribut och relationer – han tänker också på användning. I vilka processer används detta objekt? Vilka system hämtar eller påverkar det? Vem är ansvarig för det? Den modellen han bygger blir inte bara en struktur – den blir en karta över hur verksamhetens kunskap faktiskt rör sig.

 

Erik är också den som tar ansvar för förändring. Han vet att det inte räcker med att rita “hur det är”. Han behöver också kunna visa: “vad händer om vi ändrar det här?” Då blir sambanden viktiga. Då spelar det roll att informationsobjekt är kopplade till processer – och att processer är kopplade till IT-system. För när ett nytt regelverk dyker upp, kan Erik snabbt gå in och svara: “Det här påverkar dessa objekt, de förekommer i de här processerna, som stöds av de här systemen.” Och han behöver inte börja om från början varje gång. För han har redan byggt grunden. Det är också därför Erik gillar repository-tänket i Prime Arch. Han vet att det han bygger inte bara ska användas i ett projekt, eller för en viss presentation. Han bygger strukturkapital – något som andra kan återanvända. När en ny kollega kommer in i teamet, kan de ta vid där Erik slutade. När en chef ställer en ny fråga, kan svaret tas fram utan att skapa en ny PowerPoint från noll. Modellen lever – för att den är byggd med omtanke och systematik.

 

Men det är klart – Erik känner ibland att hans jobb är osynligt. Att ledningen inte alltid förstår hur mycket som hänger på att någon faktiskt håller ihop helheten. Att utan honom, skulle modellerna glida isär. Det är därför han uppskattar Prime Archs fokus på transparens. På att visa samband. På att det faktiskt finns en röd tråd – även när ingen annan ser den. Och det är också därför Erik inte bara bygger modeller – han bygger tillit. För teamet vet att de kan lita på det han gjort. Att det håller. Att det går att bygga vidare på.

 

I nästa persona-avsnitt ska vi möta Anna – verksamhetsutvecklaren som står närmare medborgarna, men som varje dag är beroende av att det Erik byggt fungerar. Hon vill kunna förstå, visualisera, förklara – och skapa förbättring. Och Prime Arch ger henne verktygen. Tack för att du har lyssnat idag. Välkommen tillbaka till Prime Arch-podden.

Länkar

🎧 Lyssna på Spotify
📱 Öppna i Prime Arch-appen