Sammanfattning
I det här avsnittet utforskar vi nivå 3 i styrningsdimensionen i Prime Arch. Vi pratar om Kritiska Framgångsfaktorer, Handlingsalternativ, Indikatorer och Nytta – metaobjekt som hjälper oss att bryta ner mål till det som faktiskt måste lyckas, vilka vägar vi kan välja, hur vi mäter framgång och vilket värde vi får ut. Med exempel från Utbetalningsmyndigheten i Arcadia visar vi hur styrningen blir både mätbar och användbar.
Transkript
Välkommen tillbaka till Prime Arch-podden. Jag heter Patrik Hallén, och idag fortsätter vi vårt arbete med styrningsdimensionen – nu på nivå 3. I förra avsnittet översatte vi visionen till mål, strategi, bedömning och erbjudande. Nu blir vi ännu mer konkreta.
Vi i EA-teamet, under Lenas ledning, arbetar med fyra viktiga metaobjekt: Kritiska Framgångsfaktorer, Handlingsalternativ, Indikatorer och Nytta. Det är här verksamhetsarkitekturen verkligen börjar göra skillnad i styrningen, eftersom vi knyter ihop viljeinriktning med mätbar effekt.
Låt oss börja med Kritiska Framgångsfaktorer – eller KFF:er. En KFF är något som absolut måste lyckas för att vi ska kunna nå ett mål. Om det inte fungerar, faller hela logiken. För Utbetalningsmyndigheten i Arcadia kan en KFF vara att ”andra myndigheter delar information i tid”. Om det inte sker, går det inte att kontrollera utbetalningarna på rätt sätt. KFF:er är alltså inte ”bra att ha” – de är helt avgörande.
Därefter tittar vi på Handlingsalternativ – de val vi kan göra. I Arcadias fall kan det handla om att etablera ett gemensamt datalager, utveckla nya processer, införa automatiserade kontroller eller bygga samarbetsavtal mellan myndigheter. Vi försöker alltid identifiera flera alternativ och sedan prioritera dem: Vad är mest kritiskt? Vad ger snabb effekt? Vad är enklast att börja med?
När KFF:erna är tydliga och alternativen identifierade, måste vi koppla in Indikatorer. För att styra behöver vi mäta, och indikatorerna talar om hur vi gör det. Exempel kan vara: ”Andel av utbetalningar som kan härledas till korrekt underlag” eller ”Antal dagar från beslut till utbetalning”. Indikatorer kan vara både kvantitativa och kvalitativa, men det viktiga är att vi vet varför vi mäter, vad resultaten betyder och hur de ska användas i styrningen.
Till sist kommer Nytta – de effekter vi förväntar oss. För Utbetalningsmyndigheten i Arcadia kan nyttan vara färre felaktiga utbetalningar per år, ökad tillit till välfärdssystemet, eller bättre förutsättningar för digital tillsyn. Det är nyttan som gör att ledningen investerar – och det är nyttan som visar om vi har lyckats.
När vi sätter ihop de här fyra – KFF, Handlingsalternativ, Indikatorer och Nytta – får vi en tydlig struktur för prioritering. Vi kan säga: ”Det här handlingsalternativet stöder den här framgångsfaktorn, som påverkar det här målet. Vi följer upp med den här indikatorn och förväntar oss den här nyttan.” Då blir styrningen både begriplig, användbar och lätt att kommunicera.
För oss som EA-team är nivå 3 ofta där styrningen blir verklig. Vi ser vad som måste fungera, vad vi ska göra, hur vi ska mäta – och varför det spelar roll. Här skapar vi beslutsunderlag som är användbara både för ledning, utveckling och uppföljning.
Och därmed avslutar vi vår genomgång av nivå 3 i styrningsdimensionen. I nästa avsnitt lämnar vi styrningen en stund och kliver in i regeldimensionen. Då visar vi hur lagtexter och paragrafer kan översättas till modeller – genom fem nivåer av regler – och hur vi gör juridiken begriplig och praktiskt användbar i hela verksamheten.
Vi hörs nästa gång i Prime Arch-podden.
Länkar
🎧 Lyssna på Spotify
📱 Öppna i Prime Arch-appen
Metaobjekt: